”Jag var väl något av en svärmorsdröm”Johan och Roger träffar en god vän; Simon Beyer, 38 år, strateg, föreläsare och författare som varit nykter i sju år.Vi snackar om att vara nyfiken, social och ha mycket känslor, om att alltid få sitta bredvid den som var tråkigast, om att vara rolig på andra människors bekostnad, om att känna sig ensam och utanför, om att vara en svärmorsdröm, om att lägga stor vikt vid vad andra människor tycker, om att göra alkoholdebut av misstag, om att vilja vara lite annorlunda, om att Simons lillebror tog livet av sig, om att hantera sorg, om att må riktigt jävla dåligt, om att inte vilja leva, om att dricka för att döva sina känslor, om att planera att ta livet av sig själv, om att ta psykiatrisk hjälp men ljuga om hur mycket man dricker, om att frun och nära vänner hade en ”intervention”, om att inse att det inte funkar att dricka längre, om att gå på sitt första möte, om att vara ärlig mot sig själv i nykterheten, om att ha bättre relationer, om att slippa ångest, om att förstå vem man är och vad man behöver, om att må dåligt på Sveavägen, om att vara bipolär, om att skala löken, om att materiell status inte får en att må bättre, om ”att vilja vara annorlunda men samtidigt vilja höra till-paradoxen”, om bekräftelsemaskiner, om varför vi gör våra val, om det är ”farligt” att ha jobb som bygger på bekräftelse till stor del, om att hitta sitt reason to be, om att bli självförsörjande på bekräftelse, om att gå på sitt första möte på Östermalm tillsammans med ett gäng jurister, om att vi inte pratar om alkohol i Alkispodden, om att det är mycket effektivare att vara sann, om att vi som människor längtar bort från skådespelet, om det sluttande planet (som alltid sluttar åt något håll), om jobbet som ett sätt att ge service, om att hellre vilja prata om ångest än bostadspriser.Vi avrundar med att konstatera att Johan och Roger ändå verkar vara i hyfsat bra mental och andlig form med tanke på att vi lät Simon prata rekordlänge utan att avbryta. Bara en sån grej.