”Jag har alltid haft en regel om att inte ta droger i fängelset”

Johan och Roger träffar Jacob Fraiman i ett samtal om beroende, tillfrisknande och kriminalitet.Vi pratar om en rotlös barndom, om flykten från ett Chile under statskupp, om vad som kom först; missbruk eller kriminalitet, om att lära sig att det är fel att gråta, om pappa som åkte in i fängelse för grovt narkotikabrott, om att festa med äldre kompisar och känna sig accepterad, om att hela tiden komma tillbaka till alkoholen, om att vilja bli som pappa vid ett besök på Kumla, om processen att bli livsstilskriminell, om skillnaden mellan respekt och fruktan, om pengar som drivkraft, om att ta droger för att orka se sig själv i spegeln, om att bli punktmarkerad av poliser, om att veta att man kommer att hamna i fängelse förr eller senare, om att inte ta starka droger på vardagar, om att inte vara en smutsig pundare men ändå få abstinens i fängelset, om att inte vilja klippa bandet med sin kriminella identitet, om att komma ut från fängelset och snabbt efter falla tillbaka till brott och droger, om att möta KRIS första gången, om att tacka ja till tolvstegsprogram för att få tillgång till bättre gym, om att känna igen sig i delningarna, om att våga börja dela själv, om att ”dela för att hela”, om att börja göra stegen och att det till slut blev ”på riktigt”, om att ta första steget med bar överkropp, om att få hjälp av KRIS för att ta tag i livet, om att det finns funderingar på att ta bort tolvstegsbehandlingar på anstalter, om andliga principer, om tydlighet, om att bli ödmjuk och tacksam, om att tolvstegsprogrammet räddat hans liv, och om att vi behöver leva i programmet varje dag.

Vi avslutar med att konstatera att vi vill höra mer! Så vi får helt enkelt planera in en del två. Tack Jacob för din historia, väldigt inspirerande och ett fantastiskt exempel på att dela för att hela.