”Tänk om jag är alkoholist, som pappa?”

Johan och Roger träffar Nina Berg, 52 år, som varit nykter i 15 år. Hon är föreläsare, coach och författare till boken ”Låt fasaden rämna - Ingen ska vara ensam”.

Vi snackar om att leva livet på sina egna villkor, om att släppa taget, om att ilska fungerar som en varningssignal, om att vara en känslomänniska, om ”Arga Nina”, om att växa upp i ett alkoholisthem, om att förvandlas från tapetblomma till utåtagerande tonåring, om minnesluckor och ångest, om att inte reflektera så jävla mycket över hur man dricker, om det är bättre eller sämre med mer information, om att sluta dricka första gången vid 28 års ålder, om att bestämma sig för konsekvenser i förväg - då ÄR det ju inte konsekvenser, om att må dåligt över att vara en dålig mamma, om att få panikångest nio månader in i nykterheten, om att hålla fasaden uppe, om att marinera sin dotter i kärlek, om att vem som helst kan bara alkoholist, om svårigheterna med att få hjälp av vården och socialtjänsten, om att investera i sig själv, om att sen ta återfall efter sex år - för att det var tråkigt att vara nykter, om rädslan för att sluta utvecklas, om att Roger nog borde bli coachad, om glädjen över att kunna dricka (bara) ett glas, om att vakna upp på en åker utanför Malmö efter en blackout, om att vara den duktigaste alkoholisten av de alla, om återfallsdrömmar, om att tjuvröka tio cigg på balkongen, om att ta med sig en hundralapp ut för att inte bli full, om luftgroggen när alkoholen tar slut, om HALT (hungrig, arg, ledsen, trött) och att våga känna det vi känner, om att bryta ihop eller om det bara är vätska som rinner från ögat, om att de flesta tankar redan är tänkta och om att vara duktig på att vara nykter.

Vi avrundar med att konstatera att det är likheterna oss emellan som skapar en gemenskap och att ensamheten minskar när vi delar med oss om hur vi har det.