Nu är det dags att säga adjö.Det blev sju avsnitt av Systerskapspodden.Vi vill berätta för er vad vi tänkte när vi beslutade oss för att starta Systerskapspodden. För det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.Vi ville prata om hur ont den egna rörelsen gör när den är som allra kallast. Om när det man älskar och lägger all sin vakna tid på maler sönder en inifrån. Vi ville prata om snubbarna i vänstern som kommer undan med så mycket. Vi ville prata om alla de tjejer som lämnar vänstern för att de inte orkar mer. Vi ville prata om alla de tjejer som får koka kaffe och laga mat istället för att snacka om kapitalismens kriser och kommunistisk historia. Vi ville prata om de som fortsätter trots att det snart inte går längre.Vi insåg ganska snabbt att det här är någonting som är svårt att prata om på ett bra sätt. Alla de avsnitt som vi har släppt har föregåtts av flera inspelningar som vi efteråt insåg att vi aldrig kan släppa. Därför har vi istället pratat om tjejseparatism, ohälsa och läst SCUM-manifestet. Det är bra, det behövs också. Men det var aldrig syftet med Systerskapspodden.Vi vill vara ärliga och därför känner vi nu att det är dags att säga hej då till Systerskapspodden.Tack till alla er som har hjälpt oss, ni som svarat när vi ringt alldeles för sent och därmed gjort den här podden möjligt.Tack till ni som har lyssnat. Till er som har hatat. Till er som har älskat.Saga & Fanny