Nutiden. Alltid känt att den är svårast att fånga. Omöjligt ha perspektiv, på mig själv och allt jag ser. Som att jag konstant och underliggande genom varje rad jag skriver ifrågasätter min förmåga att sätta fingret på något. Särskilt något som ingen annan sett.

Men nu ville jag göra ett försök.

För det vi är med om nu… jag tror alla ser något som ingen annan har sett förut.

Det har gått tre veckor sen jag skrev den här texten, och nu när jag lyssnar känns det redan som en historisk artefakt. Som att det jag tänkte då inte har relevans nu, när allt har förändrats så många gånger om.

Ja. Det är svårt att säga saker om nutiden. Antar att den inte går att fånga helt och hållet, men det är alltid värt ett försök.

Här är det absolut sista från Till och Från, ett specialavsnitt: första veckan med Corona.